Måndagar är bra dagar…

Speciellt om man beställt fyra italienska filmer för 128 kronor inkl frakt för tre dagar sedan och redan har dem i brevlådan. Måndagen är räddad; här blir inget sovande i soffan, inte något oroligt traskande fram och tillbaka och funderande på om jag ska gå ut och gå eller inte. Möjligtvis blir det lite Zumba. Jag beställde för ett tag sedan en förpackning med dvd och instruktioner om steg i Zumba, som jag öppnade igår. Jag blev så glad när jag stegade fram och tillbaka och snurrade att jag dessutom gick ned i källaren och körde en stund på en crosstrainer som jag inte har sett vidare ofta förut.

Kan det här vara 10 sätt för mig att bli lyckligare i oktober?

  1. Lära mig fem steg i Zumba – utantill
  2. Acceptera att vi har en Crosstrainer
  3. Byta ut La piovra mot riktiga Italienska filmer
  4. Putsa fönster (blir det randigt så syns det ändå inte i novembermörkret)
  5. Skriv ett brev för hand. Risken är att ingen kan läsa det, men ibland får man va lite wild and crazy…
  6. Hitta vinterjackan som jag än så länge bara har i mitt huvud. Svart, ull, dragkedja, hög krage som man kan vika ned, fickor med dragkedjor, lätt insvängd modell. Hm, påminner mig om min älsklingsjacka som jag i ett anfall av positiv förhoppning om att hitta en ny (förra hösten) slängde. Den var ju lite nött och dragkedjan hade pajat, men jag kommer aldrig att hitta en sån jacka igen…varför sydde jag inte dit en ny dragkedja och hallå Kapp-Ahl: har ni kvar någonting i lagret från 2005?
  7. Motionera 12 ggr * 1 timme – grupptryck från avdelningen på jobbet:-)
  8. Sova till kl 05.00 varje morgon
  9. Klå övriga bloggare i Fotografen Pers fotofråga jämna dagar kl 20.40
  10. Göra en checklista och den 1/11 bocka av alla nio föregående punkter

Hur ska ni göra er oktober lyckligare?

 

Bloggar har ingen makt skriver Schulman…

Och avslutar sitt debattinlägg i DN med:

”De traditionella medierna trippar på tå runt bloggosfären. De lägger sig på rygg och visar strupen. I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.”

När jag bloggade på Aftonbladet läste jag sällan Alex Schulmans blogg. Inte för att jag tyckte att han skrev dåligt, men jag hade så lite intresse för Amanda och Charlie. Om ni funderar varför jag kommer ihåg vad hans fru och dotter heter så gick hans nuna inte att undgå. Det var det första jag möttes av vid inloggningen. Inte för att jag har något emot Schulmans nuna, men ibland blir man lite övermätt, av vissa bilder eller av vissa människor.

Ja, hur intresserade är vi egentligen av andras bloggar än den egna? Är bloggen det sociala media som vi säger att den är, eller bara en stunds avkoppling från världen utanför? Istället för att läsa Aftonbladet och Expressen från pärm till pärm, i pappersformat, skriver man av sig lite istället. 

Det är nog i det lilla perspektivet som bloggaren har en viss makt. Makten att forma sitt eget liv – efter sina egna ord…

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/den-onodiga-bloggen

Vill ni också se inlägg och kommentarer från andra AB-bloggare…

Hemimamma har gjort en instruktion för att lägga upp widgets för att kunna se flöden, kommentarer och inlägg från gamla AB-bloggare. Lätt som en plätt:-) och jag lade upp mina ganska långt ned på sidan. Skrolla ned om ni vill se hur det ser ut. Jag har själv missat en del gamla bloggare som jag brukade läsa.

Tack FGGMF och Hemimamma för instruktionen!

Bloggen går på tomgång…

Det är sommar och sommarlunken har infunnit sig. Det känns som om jag varit ledig en månad, fast i verkligheten är det bara en vecka. Långa, varma dagar som aldrig tar slut – fast början av veckan inte erbjöd det bästa vädret. Det är de fina dagarna man minns speciellt, kanske för att man är så fokuserad på det som är bra och att man känner sig extra glad och uppåt. Jag promenerar varje dag och tanken är att den här semestern ska få mig i bättre form. En slags helrekonditionering.

Jag vill tänka – att det spelar roll – vad än det är – så har det betydelse. Att vad jag tänker inte behöver vara sanning. Alla bär på sin sanning. Sin uppfattning av livet. Alla har en egen…

Frågor och svar om varför jag bloggar…

1 – Hur länge har du bloggat?

Jag började blogga 2006 på AB. Jag fick bloggnr 911. Den siffran känns ju inte helt optimal.

2 – Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?

Jag hade ingen direkt bild av andra bloggar eller bloggare innan jag själv började, utan kände bara att det skulle kunna vara ett bra sätt för mig att skriva.
3 – Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Jag fastnade för varghjarta.wordpress.com, men sedan följde flera andra bloggar, där jag kanske inte kommenterade hos så ofta, men som ändå betydde mycket för mig. filosophias.wordpress.com är också den jag läst länge hos.

4 – Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Jag kan stå för varenda inlägg som skrivit. De är lika mycket mig idag som de var igår. Mitt första inlägg var det här:

06 maj 2006, kl 16:37 Skrivet av Britta

Jag har magiska fingrar. Med tiden har de blivit allt längre och smalare.
Huden på ovansidan är mjuk och len och ådrorna visar sitt tydliga språk; mina
händer åldras så sakteliga. Fingrarna liknar två duvor som kurar ihop sig. De
samarbetar med något inom mig som nynnar, sjuder, kvittrar, gråter, slumrar,
häpet visslar, trilsket brusar; detta något som är min själ.

”Att lära känna ljuvheten hos det oändliga inom oss”, sade
1400-talsmystikern Nicolas Cusanus, ”det är orsaken, skälet, syftet, det enda
syftet med vår existens.” Jag läste citatet i en bok och kan inte annat än att
dela med mig av det till er (för att det är så vackert). Det finns ju många
andra citat som liksom är mitt i prick; eller vad sägs om ”Jag har haft
mera besvär med mig själv än med någon annan människa jag någonsin
träffat”. D.L Moody.

Jag tror att vi alla har en oändlighet inom oss, att vi är större än vad vi
tror oss om att vara; att livet är fyllt av mystik och en oändlighet. Livet är
inte fyrkantigt, hur än mycket vi försöker att passa in tillvaron i en mall.
Att se vad ingen annan ser, att tänka själv, att inte följa med strömmen föder
frihet.

Det är lördag idag; den första sommardagen för i år! Passa på att vara ute,
njut av värmen och solen. Vi hörs snart igen!

5 – Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Jag återvänder till ca 10-12 stycken. En del har med tiden blivit nya favoriter. Vissa kunde jag närma mig först när jag själv öppnade upp mig själv en smula.

6 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

De flesta är dagboksbloggar. Människor skriver om deras liv, vardag och vad som rör sig inombords. De får mig att känna mig mindre ensam om mina tankar.

7 – Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om

Det var en svår fråga, för egentligen det man tycker om klingar lite välbekant inom en, men ska jag nämna en så är detewalevlivet.wordpress.com. Jag tycker hon är på många sätt en fantastisk människa. Det finns mycket kärlek och värme i henne på något sätt. carlstedtfamily.blogspot.com, som bloggat på AB förut är ett annat exempel. Han läser mängder av deckare och det gör ju inte jag. Däremot älskar han Italien och det intresset delar vi. herrsspekulerar.wordpress.com är ytterligare ett exempel. Ja, ni hör ju – jag har svårt att välja, men att ta med alla är ju en omöjlighet.

8 – Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

andromedan.wordpress.com. Ingen övrig förklaring än att hon nästan känns som en syrra – fastän jag aldrig träffat henne.

9 – Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Jag hoppas de gillar det:-)

10 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Jag tror att jag är mycket mera öppen i min blogg än annars. Jag är en introvert typ som funderar över saker hela tiden. Det visar sig när jag skriver, kanske inte annars. Min bild av mig – kanske inte är hela bilden av mig…

11 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag tänker mig, eftersom jag är helt öppen om vem jag är, att alla som läser min blogg ska kunna göra det utan att bli sårad eller ta illa upp. Att jag kan stå för allt det jag skriver oavsett om min mamma skulle läsa den, min dotter, min sambo eller min chef.

12 – Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Det kan jag inte, eftersom då skulle jag blogga om dem.

13 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Jag blir väldigt glad om det jag skriver kan betyda något för en enda människa. Om någon tycker att det jag skriver är bra, så visst känns det skönt inom en. Att få höra det och att man bjuder på positiva omdömen.

14 – Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Jag tror inte man lära känna en annan människa helt och fullt, inte i verkliga livet och inte på en blogg, men man kan komma väldigt nära.

15 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Jag har träffat Yris. Jag är inte den spralliga typen när jag träffar nya människor, men hon är en människa som verkligen bjuder på sig själv.

16 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Ja.

17 – Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?

Ja, jag fick en kommentar som blev rätt så ledsen över. Men en kommentar på alla dessa år, det får man vara rätt så nöjd över.

18 – Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Jag tror aldrig jag skrivit något elakt, hoppas inte det i alla fall. Så jag tror inte jag ångrar något.

19 – Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Jag blir fast vid datorn:-)

20 – Tror du att du fortfarande bloggar om två år?

Nej, det tror jag inte. Då har jag förmodligen publicerat min första roman och sitter i mitt hus i Italien under olivträdet med en stråhatt på huvudet och stora, stora progressiva solglasögen och säger Si och Prego och besvarar inlägg på min hemsida. Tror ni jag skojar? Inte då, vänta bara. Livet börjar ju efter 50…

21 – Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.

Det vore trevligt, men inte alls tvingande att göra: Några av mina andra favoriter har redan blivit tillfrågade, men gärna om följande personer känner för det

Ewa – lev livet
Annica – tillbaka på ruta ett
Bokmalen

22. – Finns det någon som inte bloggar vars blogg du skulle vilja läsa?

Oscar Wilde. Det var han som en gång skrev: ”Jag reser aldrig utan min egen dagbok. Man måste alltid ha något intressant att läsa när man åker tåg”.

PS; jag skulle gärna vilja skriva några ord om alla bloggare jag gillar. För det gör jag. Mycket. DS

Många före mig…

har uttryck precis det jag tänker skriva nu: jag är så otroligt glad över vad bloggen ger mig. Inte bara att jag har tillfälle att uttrycka vad jag känner inom mig, men att det finns människor som jag aldrig träffat i verkliga livet som jag känner sådan sympati för och som ger mitt liv mervärde. Olika till uttryckssätt kanske, men ändå är det djupt mänskliga något som förenar – lika funderingar, lika tankar om livet, kärleken och tankar om det här svåra ibland med att vara människa. Att bara vara och att det duger gott; kanske är det – det bästa av allt…

En ledig dag och vad gör jag…

Sitter och kopierar alla mina gamla inlägg från AB-bloggen i ett Word-dokument. Solen skiner, det är varmt och jag kunde väl hitta på något annat. Men, nu då jag har kommit ändå fram till februari 2009 och har gått igenom ett antal nyårsaftnar, resultat i Eurovision song contest och semesterbilder, så tror jag i alla fall att man utvecklar sitt skrivande ju mer man skriver, eller blir man låst i sitt sätt att skriva? Formen, texten, flödet – är det bara same, same, but different. Kan jag gå utanför ramarna, utveckla mitt skrivande, tänka annorlunda?

En gång skrev jag om Dr Phil och en av hans kommentarer: ”Du måste inse att det finns lika många åsikter som rövar”. Då kanske jag tyckte att jag gick utanför mina ramar. Inga kommentarer. Eller när jag i januari 2009 skriver ” Annars är just förändring det enda vi med all säkerhet vet kommer att inträffa. Ofta märker man inte av den förrän den är gjord. Förändring är en process, vi går vidare. Utvecklas, blir äldre och klokare. Plötsligt inser man att man börjat vakna klockan fem på lördagsmorgnarna. Man brygger sitt kaffe och läser morgontidningen i godan ro och har inte planerat ett endaste dugg…” då blir jag mörkrädd, för vad har hänt sedan dess?

Alla dessa funderingar jag bär på och inte riktigt kan kanalisera: ”Vi har väl alla varit där, i lyckorus eller i sorg och förtvivlan; med lite inlevelseförmåga förstår man ändå – hur det känns. Att fråga hur det känns är ibland ett intrång i en människan liv. När sorgliga saker inträffat. När gråt och desperation ligger på lur. Ja, hur känns det?”

Eller när jag försökte slå ett slag för Jokkmokk, med text från deras kommuns hemsida; ja, fråga mig inte hur jag kom på det: ”Alla borde någon gång i livet få förmånen att bo i Jokkmokk. Närheten mellan människor präglar vardagen och brottsligheten är låg. Det där med långa avstånd mätt i mil är ingen stor sak, om man vill är man i Stockholm på mindre än tre timmar. Kommunicerar med resten av världen gör man med optiskt bredband även från många av de mindre byarna. Att veckopendla tvärs över landet är heller ingen omöjlighet. Det ligger sanning i påståendet att världens
centrum är precis där man befinner sig.”
Nej, ingen tog till sig Jokkmokks storhet.

Jag är inte större än så här. Bara same, same, but different…

När de lägsta och primitivaste känslorna…

väcks inom en då gäller det att räkna till tio. Inte göra det man först tänker och skriva BLOGGPAUS. Nej, det hjälper inte.

Nej, bättre att skriva FÖRLÅT att jag sårade. Att det var inte meningen. Att trampa på i spikskor.

Kanske tappar jag lusten att skriva här, men det är en helt annan sak… 

 

Människor är modiga..

Jag läser ofta andras bloggar utan att kommentera. Jag läser och begrundar. Vad som slår mig är att människor är så fantastiskt duktiga på att dela med sig av det som finns inombords. Ger tips och råd och inger mod och hopp till andra.

Det är väl en riktig glad nyhet att det finns så många kloka människor, speciellt med tanke på allt elände vi hela tiden matas med via tv och tidningar….