Kul rubrik, va. Det rycker i mungiporna när man läser den. Humor. Tänkte på det när jag såg ett foto på mig i den stora båten. Jag satt som en säck och magen putade ut. Allt är den där bokens fel. Desserter. Den var bra i helgen när jag gjorde Vinbärscheesecake; mycket god blev den och tillsammans med vaniljglass och chokladpinne som en dröm. Ni fattar va? Det här går inte. Päronrullar med ädelostkräm, Fransk citrontårta och Gelato di Limone.
Det började i februari med semlan på jobbet. Det är likadant varje år. Vi äter semlor tillsammans på fettisdagen. I februari har jag just vant mig av med julens pepparkakor och semlan i februari är ett stort återfall. Efter semlan stiger sötbegäret inombords och jag börjar snegla på Ballerinakex och Havrekakor i affären. Begäret eskalerar och jag stiger upp tidigare än tuppen och bakar mjuka kakor och tar med till jobbet. Doften av kanel, ingefära och nejlikor berusar mig och nu dröjer det inte länge innan bullängderna står färdigjästa på köksbänken.
Tills jag en dag ser ett foto på mig själv, en solig kväll i augusti i en värstingbåt. Jag har stor mage. Det är lagom kul. Kulmage. ”Read my lips – no more…taaa….penades or cheesecakes or gelatos or buns.” På sin höjd öppnar jag kanelpåsen och luktar lite. Och skulle jag ens för en kort sekund frestas att sticka ned fingrarna i kakburken ska jag fort som bara den titta på ett foto från en underbar båttur…
Brittas Betraktelser 