Jag undrar om Jesus någon gång kände sig utfryst. Han gick omkring med sina lärljungar och predikade för människor och gav liknelser när det frågades om hur man skulle bära sig åt i vissa specifika problem. Inte ofta gav han några smidiga och anpassade svar; nej, människorna fick sig en lektion i ansvar och rättfärdighet och rådet att ”vända andra kinden till” och många gånger en slags tvärtomfilosofi. Han var liksom inte mainstream, välanpassad och smidig i sociala sammanhang. Han hade nog inte gått någon charmkurs och läst några tips om hur man får smäckra magrutor, utan han strosade omkring och bar en mantel med små tofsar som släpade i marken. Var hans smak originell – hade Trinny och Susannah stoppat honom på gatan och frågat om han ville bli omgjord, tagen till frisören, rakad och stylad?
Bevisligen har han funnits, oavsett vad man tror om hans gudomlighet. Han gick där och ibland när han höll sina predikningar så samlades stora folkmassor, men inte alla gillade honom. Nej, det fanns de som kände sig hotade enbart av hans existens för han sa obehagliga sanningar om hur människan tänker och fungerar. Såna där tankar man inte vill erkänna att man har och försöker slå bort; avundsjuka, girighet och allt det andra vi tampas med.
Vad gör man med en människa som man inte tycker om? Man låtsas som om den människan inte finns. Signalerar att ”du betyder ingenting för mig”. Det är ett av de effektivaste sätten som finns för att få människor att känna sig helt betydelselösa och man kan straffa utan att behöva stå för vad man gör. Kommer plötsligt att tänka på – varför ser du grandet i den broders öga – när du inte ser bjälken i ditt eget – ja, kanske för att jag bara är en människa…