Ikväll blir det ABBA…

Ja, inte the real thing, men närapå. Konsert med coverband, men ändå…!

 

Annonser

Minnena sveper genom märg och ben…

Jag har en finne på näsan och hyn är oljigt tonårsaktig. Jag har mina vinröda utsvängda gabardinbyxor på mig och matchande kornblå silkepolo. Jag stirrar in i spegeln och mot mig tittar antagligen den fulaste människa som finns på denna jord. Igår glömde jag att rulla upp luggen på de små, rosa, taggiga plastspolarna innan jag gick till sängs och nu hänger luggen slak och ful. Jag som alltid drömt om det tjocka, vågiga hårsvallet får nöja mig med brunt, fult, rakt hår. Till veckan ska jag göra min första hårpermanent. Jag är 14 år, vuxen nästan och har börjat åka på logdans med syrrorna. Jag känner inte igen mig, allt händer så fort. Jag är ful. Fulare än någon annan människa på den här jorden.

Jag gör snabbt två flätor av håret och ler lite skyggt i spegeln. Klockan är kvart i sju på morgonen och snart kommer skolskjutsen som för mig till bussen som går till högstadiet i Sjulnäs. Där går Carina, Maritha, Ewa-Britt och Monica och Monika. Alla heter Carina, Lars, Monika eller Katrin. Det är 1975 och jag är 14 år och olyckligt kär eller lyckligt kär kanske. Fast han vet inte om det. Varje morgon när bussen närmar sig skolan är jag i upplösningstillstånd. Hjärtat bankar. Jag känner inte igen mig själv. Vad är det som händer?

Idag är det hemkunskap, matte och SO. Ekvationer med Bengan och geografi med Gerda. När hon kommer i klassrummet går hon genast fram till kartorna och drar med schvung ned den som visar Afrika. Ingen vågar busa på Gerdas lektioner.

Jag bär den svarta axelväskan med mig varje dag. Där har jag alla skolböcker. Jag kånkar och bär och pluggar på bussen för skolan är mycket svårare nu än på mellanstadiet. Jag bär och bär och efter de tre högstadieåren är min rygg sned och jag kommer att ha ont i min rygg livet ut, men om framtiden vet jag ingenting om just nu. Han är där idag. Det känns som om jag ska svimma. Luften tar slut och jag är i himmelriket. Ja, jag hamnar där varenda gång jag kikar under lugg på honom. Vad är det som händer inuti mig…