Åldersfixering

Är det någon fler än jag som funderar över ålderfixering? Människors ålder tycks vara väldigt viktig. Det är vare sig bra att se för ung eller för gammal ut; utan man ska vara så där lagom, som genomsnittet. Rynkor kan ju få folk att se gamla ut; sedan finns det olika sorts rynkor, bekymmersrynkor eller rynkor som kommer därför att man så att säga har dem i släkten. Gener. De bestämmer mycket. Hur lång man blir, hur slät man är i huden och mycket annat därtill. Genomsnittet är en lurig sak. Det är som typiskt kvinnligt eller typiskt manligt. Genomsnittet är normen. Över genomsnittet kan vara både bra och dåligt; det beror på vad man mäter. Kanske är svenskar specialister på genomsnittet. Lagom. Inte sticka ut för mycket, inte vara bättre eller sämre. Flyta in i samhällsapparaten, producera och vara lyckliga. Inte för lyckliga bara, utan lagom. Lägga klinkers på våra golv och glasa in altanerna. Inte vara för olyckliga heller, för att man kanske tänker att; är detta allt? Denna konsumtion, tillväxt och ständigt mer.

Jag tror att det är många människor idag som känner sig vilsna i den här bilden av hur man ska vara. Det visar inte minst hysterin runt plastikkirurgin, anorektiker, bulemiker; kampen om att duga i det här samhället. Vad som säger till dig varje dag om hur du ska vara för att duga. Rik, snygg och berömd? Status. När sanningen är den att folk sitter i sina fina hus och gråter inombords för att de känner sig tomma och värdelösa. Vad är det för värld egentligen? Yta och fasad kan säkert göra mycket, men den bilden är till för andra. Det viktiga är vad man är och vad man står för. Innerst inne.

Annonser