Om ni skulle skriva ett kärleksbrev…

Till någon ni älskar, vad skulle ni skriva då? Är det lättare att uttrycka sorg och smärta än att uttrycka kärlek? Hur balanserar man orden så att det inte blir taffligt eller hjärta-smärta av alltihop? Brukar ni skriva kärleksdikter eller är det något som hörde 1700-talet till? Det har hänt att jag skrivit en och annan kärleksdikt. Kanske har jag skrivit dem åt mig själv ibland för att jag inte ska glömma bort att jag är älskad, att troligtvis finns det människor som gillar mig en smula. Och om du vill kan du nu vara den någon ser på – för i din själ, i ditt djup finns en magisk kärna…


Magneter

Din blick i min, tiden står stilla.
Jag ser din själ, din hemlighet, din längtan
Magneter jag vet, så fungerar de
plus mot minus, så blir de ett

Ditt djup är stort, inga snåla passager
min dröm är varm, jag ser på dig
Dina armar, starka, torra och brinnade heta
Jag dras till dig, naken, sårbar, utan skydd

Lyft mig till himlen, låt mig flyga
Spräng mitt pansar i tusen bitar
låt mig få vara rädd och liten
låt mig få växa större än dig

Begränsa mig inte, jämna vägen
jag litar på dig, låt mig leva
Se barnet i mig, det oförstörda
nyfiket, glatt, levande människa

Min blick i din, tiden står stilla
Du ser min själ, min hemlighet, min längtan…

Annonser

Innan dagen börjar…

Jag vill gripa tag i dagen

Säga åt den, försvinn inte

stanna här hos mig

Jag är stjärnan i universum

som du är stjärnan

i din värld

Om dagarna möts vi

strålar ikapp, alla vi stjärnor

som vill skapa bilden av Orion

Stjärnorna ger bilden

utan dem omkring

vore jag ingenting

En dikt på italienska…

Jag har nyss skrivit en liten dikt på italienska. Det går väldigt långsamt att formulera ord till meningar på italienska, men det gör ingenting, fa niente. Att föra ett samtal på italienska är än svårare. Tänka och prata samtidigt?

Le parole parlano…

Penso spesso ad Italia
Italia parla ad io
Si ascolto

Penso spesso a tutti
a volte non capisco la vita
ma si amo
come amo italiano
e non capisco le parole

Fa niente
le parole parlano ad io…

Edit: Min snälla italienska fröken har rättat min dikt så att grammatiken blev rätt:-)

Penso spesso all’Italia
L’Italia parla
ed io la ascolto

Penso spesso a  tutto
a volte non capisco la vita
ma la amo
come amo l’italiano

non capisco le parole
fa niente
le parole mi parlano

Ska betyda ungefär detta:

Orden talar…

Jag tänker ofta på Italien
Italien talar till mig
Jag lyssnar på henne

Jag tänker ofta på allt
Ibland förstår jag inte livet
men jag älskar det
som jag älskar italienska
och inte förstår orden

Det gör ingenting
orden talar till mig…