En enda sanning…

Kanske är människan lat av naturen; att under lång tid arbeta för något, för ett mål, ett visst resultat, få belöningen vid slutändan – är old fashioned. Att se sitt liv i 5- eller 10-årsperspektiv är betydligt svårare än att ansluta sig till något som för tillfället är på allas läppar. Gammaldags, hederligt arbete är urbota dumt. Meningen med livet är inte att vara strävsam. Meningen med livet är att vinna en debatt. Oavsett vilken debatt eller krig som för tillfället pågår är det viktigaste att vinna. Undrar om det var Dr Phil som en gång myntade frågan: Vill du vara lycklig – eller vill du vinna? Det tål att tänka på. Typiskt är också att ingen behöver sitta och undra vem Dr Phil är. Det är han som har svaret på alla relationsproblem. Alla.

För att bli en vinnare måste man först välja ut något som man är någorlunda bra på. Jag skulle aldrig vinna en debatt. Jag vet att mina åsikter är alltför smala för att nå några större massor och jag har inte lust att diskutera dem heller. Alla strategier som finns bakom debatter och tal. Oftast uppfunna av andra än talaren, men det låter bra. Passionen, orden som man känner igen, för man har kanske någon gång tänkt dem själv och då kan det väl inte vara fel? Om något talar till de sämre sidorna inom oss, om någon gör det på ett övertygande sätt, om någon säger att det är rätt att hata, om någon säger, skyll dig själv, om någon säger att det här är den enda sanningen…

Jag skulle i och för sig kunna satsa på något mindre stort då om jag vill bli en vinnare. Kanske hemgjord jordgubbssylt? Jag vet att en gång i tiden blev jag prisad av små, glada människor för min goda jordgubbssylt. Man kunde till och med lägga en klick på den rostade morgonfrallan, som en slags modern, fräsch marmelad. En jordgubbssyltvinnare. Alla som äter av den blir glada och glömmer alla trätor och debatter. Den röda färgen är kärlekens färg och vad kan väl vara mera rätt än att börja morgonen med en klick av kärlek i centrum? Jag har två liter jordgubbar i kylen. En liten insats för att uppnå så mycket. Hör av er om jag ska skicka en dos:-)

Annonser

En ledig dag och vad gör jag…

Sitter och kopierar alla mina gamla inlägg från AB-bloggen i ett Word-dokument. Solen skiner, det är varmt och jag kunde väl hitta på något annat. Men, nu då jag har kommit ändå fram till februari 2009 och har gått igenom ett antal nyårsaftnar, resultat i Eurovision song contest och semesterbilder, så tror jag i alla fall att man utvecklar sitt skrivande ju mer man skriver, eller blir man låst i sitt sätt att skriva? Formen, texten, flödet – är det bara same, same, but different. Kan jag gå utanför ramarna, utveckla mitt skrivande, tänka annorlunda?

En gång skrev jag om Dr Phil och en av hans kommentarer: ”Du måste inse att det finns lika många åsikter som rövar”. Då kanske jag tyckte att jag gick utanför mina ramar. Inga kommentarer. Eller när jag i januari 2009 skriver ” Annars är just förändring det enda vi med all säkerhet vet kommer att inträffa. Ofta märker man inte av den förrän den är gjord. Förändring är en process, vi går vidare. Utvecklas, blir äldre och klokare. Plötsligt inser man att man börjat vakna klockan fem på lördagsmorgnarna. Man brygger sitt kaffe och läser morgontidningen i godan ro och har inte planerat ett endaste dugg…” då blir jag mörkrädd, för vad har hänt sedan dess?

Alla dessa funderingar jag bär på och inte riktigt kan kanalisera: ”Vi har väl alla varit där, i lyckorus eller i sorg och förtvivlan; med lite inlevelseförmåga förstår man ändå – hur det känns. Att fråga hur det känns är ibland ett intrång i en människan liv. När sorgliga saker inträffat. När gråt och desperation ligger på lur. Ja, hur känns det?”

Eller när jag försökte slå ett slag för Jokkmokk, med text från deras kommuns hemsida; ja, fråga mig inte hur jag kom på det: ”Alla borde någon gång i livet få förmånen att bo i Jokkmokk. Närheten mellan människor präglar vardagen och brottsligheten är låg. Det där med långa avstånd mätt i mil är ingen stor sak, om man vill är man i Stockholm på mindre än tre timmar. Kommunicerar med resten av världen gör man med optiskt bredband även från många av de mindre byarna. Att veckopendla tvärs över landet är heller ingen omöjlighet. Det ligger sanning i påståendet att världens
centrum är precis där man befinner sig.”
Nej, ingen tog till sig Jokkmokks storhet.

Jag är inte större än så här. Bara same, same, but different…