Sommartid är min tid…

Jag tycker väldigt mycket om sommartiden. Först och främst eftersom kvällarna känns längre eftersom de är ljusare. Jag vaknade ungefär samma tid som vanligt i morse, kl 04.30. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag väl trott att jag en dag skulle bli morgonpigg… När mamma satt vid köksbordet med sitt korsord och kaffekopp efter mjölkningen av korna tidigt, tidigt på morgnarna – förstod jag inte att hon orkade. Sedan känns det som om sommartiden passar min rytm. Jag skulle inte ha något emot att ha sommartid året runt.

Jag går in i andra veckan av ”Powerwalk” – åtminstone försöker jag gå snabbare och idag joggade jag också korta sträckor. Jag njuter av våren, av dofterna, av gruset som dras in i hallen, av fågelkvittret när jag går till bussen på morgnarna. Jag älskar våren, nästan mera än sommaren. Den skira grönskan, alla minnen av vår som jag har inom mig. När allt var nytt, oupptäckt. Jag bär minnen av en sjö i mitt hjärta. När våren kommer bryts isen och allt blir levande igen. Nästan som att komma hem igen…