Världen är sjuk…

Jag önskar att jag aldrig hade behövt skriva just de orden – men uppriktigt – innerst inne – är det inte så vi alla känner (välanpassade ”svenskar”) att världen är riktigt sjuk? Den här maniska viljan att vara riktigt lyckad i andras ögon gör mig att vilja vomera. Det finns en sak jag kan hålla med Trump om och det är att det är fejk news. Och vet ni vad det gör med en, man förpassas till en mörk återvändsgränd, också tvingad att vända åter för att se lyckan i ögonen. Det är svårt att hålla masken i den stunden. Mörkret faller på, allt blir otydligt, gryningstimman, krigen, svälten, övergreppen, fattigdomen. Det är svårt att hålla masken när allt kommer så nära inpå. De fattiga, lemlästade, våldtagna ropar efter hjälp. Det är då världen känns sjuk. När man tänker på kakel och klinkers och parmiddagar. När man tänker på ord som svängs hit och dit. Speciellt i USA med God som överhet. Även som ett hyckleri. Det får mig verkligen att vomera. Hyckleriet. Falskheten. Alla som trumpetar ut Gud och sedan finner sitt högsta nöje i att döda andra, utesluta, hata, förkasta, förminska – och till sist finns det bara en liten millimetersgud kvar. Någon som en människa själv har skapat.

Vem vet hur Gud är? Kan man finna Gud ibland kakel och klinkers, i en blogg, mellan raderna? Förmodligen. Och Gud om du finns och om du läser bloggar och hör böner – fräls oss ifrån självmordsbombare och hyckleri. Fräls oss ifrån människans fyrkantighet. Fräls oss ifrån oss själva. För du har ju sagt – att sanningen ska göra oss fria och det innebär väl att sanningen ännu inte uppenbarat sig för oss. Kan du inte bara lägga ut det på Facebook?

Är Gud kristen, muslim, jude eller hindu?

Usch, vad jag är less på människors tro på att ens tro är den enda tro som är den rätta tron. Hängde ni med där? Nej, inte ens jag gjorde det. Måste vi blidka Gud? Måste vi fördöma andra för att själva duga – bara för att man har makt att göra det. Gruppdynamik. Härligt. Vem är vi att veta vem Gud är? Vem kan säga att Gud är si eller så eller att han, hon, hen är av den uppfattningen att du duger och du – duger inte? Har vi inte då förpassat Gud till en fyrkantig förpackning som vi själva skapat i vårt medvetande?

Jag är. Jag tänker. Jag har svårt för plattityder. Jag gör fel. Jag vill ändå göra rätt. Och jag frågar mig – har Gud humor? Kan Gud skratta åt människors små spratt och upptåg och se mellan fingrarna åt små busstreck? Blir Gud bedrövad när han ser människornas hårdhet och tron på att den skulle gör dem bättre – än andra?

Gud – är du kristen, muslim, jude eller hindu? Eller är du något som står över allt vad människor tror och tänker. Kanske struntar du i om man tillhör EFS, Pingstkyrkan eller ber till Allah? Kanske vill du bara att en hand räcks till en annan hand och ingenting annat egentligen spelar någon roll. Säg…