En röst i natten…

Kom att tänka på den TV-serien; den om Jack Killian och hans röst ut i etern ”Good night America, wherever you are”. Jag gillade den serien, gillade den gullige Jack som fick diverse samtal in till studion varenda natt. Samtal, alla dessa samtal. Pågår ständigt. Det är när samtalet dör ut, som det inte finns någonting kvar,ingenting att spinna vidare på.

Hon sa något liknande Hillary Clinton i en intervju en gång för länge sedan: Bill och jag har ett ständigt, pågående samtal. Det tar aldrig slut.

Jag har ett ständigt pågående samtal med mig själv. Det är därför jag skriver. För att förstå. Kanske är det därför jag har svårt att sova ibland. Alla tankar som trängs i hjärnan. Det finns sällan några svar, bara nya saker att fundera över. Jag önskar ofta att jag vore klokare. Att jag förstod mera, men det är så ytterst lite jag förstår av allt det här runt omkring. Det är så ytterst lite jag förstår av livet.

Kanske finns det ett tio-punkters-program, som med allt annat, men jag tror inte på tio-punkters-program. Jag tror på genombrott. Att det finns tillfällen i livet när vi gör dem. Att det gäller att kämpa för att nå dit och plötsligt en dag har vi fått en ny insikt. Utvecklats en smula.

Good night Jack, wherever you are…

Annonser