Den svenska folkligheten…

Vad finns det för gemensamma drömmar i ett samhälle, i ett land och var kommer de ifrån? Den gemensamma drömmen i Sverige om det solidariska samhället – har det försvunnit i takt med människors alltmer växande ego? Ska man bli något idag gäller det att kunna slåss en smula och kräva sin rätt; mot myndigheter, mot sjukvården, mot övriga individer, för att bli prioriterad. Man ska kunna prata för sig, förhandla, kräva besked, kräva, kräva. Vara insatt i olika frågor, ta reda på, kunna söka information, vara ”på”.

Det är tryggt att drömma om köksinredningen och ekgolvet, om att vara som alla andra som drömmer – vara en bland alla andra i en ständigt pågående renovering. Det är tryggt att snickra, att förpassa inre tankar om att var detta meningen med det hela med den viktigaste frågan av alla – ska man ha handtag på köksluckorna i år eller är det snyggast utan? Diskussionen om kulörer och stilar passar i alla sammanhang. Alla vet vad som krävs, vad man bör syssla med idag för att vara rätt i tiden.

Men, varför göra det svårt för sig, varför inte flyta iväg med strömmen, inse att livet inte är större än så här. Inse att den mest åträvärda skönheten finns på ytan – tills det ögonblick vi ligger på köksgolvet och inte orkar mera.  Att i den svenska folkligheten är fredagsmys med chips och coca-cola det allra heligaste och att det varje fredagskväll samlas tusentals ensamma människor på en blogg och skriver om sina inre tankar och skapar ett gemensamt kommunikationssamhälle.

Det är bilderna vi ser. Ibland lite förskönade, ibland väl kritiska. Ibland glimrar var och ens inre skönhet fram – och det är då bloggen lyfter, inte var syftet bara att underhålla – utan att ge något bortom ekparketten och det skojsiga – något av de områden som rör människans djupast liggande behov – gemenskap, solidaritet och en känsla av tillhörighet…

Annonser