Hon säger att samtalstonen och gränserna urartat de senaste åren, advokaten Maria Wilhelmsson som blev kallad slyna i rätten: ”Plötsligt haglade könsorden mot den kvinnliga advokaten. De nio manliga kollegorna i rättssalen reagerade – inte alls. – Det var overkligt och helt oacceptabelt, säger advokaten Maria Wilhelmsson.” (Aftonbladet 2013-06-05)
Det är något mystiskt med relationen mellan man och kvinna – kanske är det därför så många av varje sort dras till motsatsen i förhoppningen om att lösa den där gåtan – om den människan som inte tänker som mig, inte ser ut som mig och inte är likadan som mig – var kan vi mötas? Många par firar silverbröllop och en några av de paren har aldrig nått fram, eller gett upp under resans gång; det är så här det är, det kan aldrig bli bättre, han eller hon förstår mig inte och det är bara att acceptera. Vi trillar in i könsrollerna, vare sig vi vill eller inte och tror sedan att det måste vara så och visar en katt eller en främling på stan mera respekt än den person man lever med. Att man börjar behandla varandra som ett barn i uppfostrande ton eller helt negligera – och tycker att det är normalt och inte det minsta konstigt, eftersom man har sett sina egna föräldrar göra på samma sätt.
Och vi förvånas över hur vi reagerar – för något träffar oss i mellangärdet när de ideal och förväntningar vi bär med oss inte infrias; människans lika värde eller närheten och ömsintheten – de allra första minnen en människa får när hon kommer till den här världen, saknas.
Med åren blir en skara av personer avtrubbade, känslolösa och kalla och tar sig friheten att ropa ”slyna” åt en kvinnlig advokat och ingen av de män som arbetade, och inte var buse, i den salen reagerade. Maria säger att ”det finns ett uppenbart kvinnoförakt”. Maria säger att ”hon vill berätta om sin upplevelse för att lyfta frågan inom både domar- och advokatbranschen. – Syftet är inte att hänga ut några kollegor utan att öppna för en diskussion inom framför allt domarkåren. Är det ett sådant här klimat vi vill ha i våra svenska domstolar?”
Och vi förvånas över hur vi reagerar – för något träffar oss i mellangärdet när de ideal och förväntningar vi bär med oss inte infrias; människans lika värde eller när närheten och ömsintheten saknas.
Kvinnan är inte en andra sortens människa, en varelse som är bra att ha, men även kan trampas på – efter humör eller gammal vana. Varken slyna eller dam.
Brittas Betraktelser 