Det var min älsklingspsalm…

Jag läste hos Kyrksyster och mindes min egen skoltid. I två år hade jag kristna lärare och ända från första klass till sexan var det det mycket psalmsjungning, ibland kom prästen till skolan och predikade, ibland spelades det orgel och gitarr och vi fick sjunga kristna sånger tillsammans. Jag tycker fortfarande mycket om Lina Sandell-Bergs ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” – när jag hör den får jag tårar i ögonen, för den rör vid någon av min själs strängar. Idag skulle inte så mycket Gud vara möjligt i skolan, tror jag – det man inte kan bevisa är inte sant…eller kan det ändå vara det. Är vi bara blinda som inte förstår…

Jag tog Gud på allvar när jag var liten. Tron har jag delvis tappat bort på vägen. Söker gör jag alltid. Jag är rädd för att jag inte förstår vidden av det hela. Det enda jag behöver är ju att få vila… 

 Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer:
skulle jag som barn väl ängslas då?

Annonser