Priset av att älska…

Jag förstår – jag är inte en FB-bekväm person. Jag har sett allt, upplevt allt. Jag vet att människor dör – även de som är nära och som man älskar mest av allt. Så illa är livet. Priset av att älska är att sörja. Priset av att känna är att alltid – vara utan. Men störst av allt är ändå att känna – med någon. Jag har varit på begravningar sedan jag var fem år gammal, alltid varit ett steg efter; för så är livet. Vi är hela tiden ett steg efter vad vi tror är framtiden. Och därför är allt som betyder något som händer just idag. Den blomma vi planterar. Den tanke vi sänder. I allt vi gör. Vi går vidare – men, vi gör avtryck. Vi minns människor. Och varför? Det är där vår strävan måste finnas…