Tillbaka i vardagen…

Ja, nu är 50-årsdagen avklarad. Den firades på Mallorca. Vi bodde på underbart hotell som låg alldeles vid havet. När man satt på balkongen i kvällens mörker glittrade havet från lyktorna och ljudet av vågornas väg in till land fanns ständigt där. Så underbart! Det är något med vatten och eld som finns så djupt inom oss, en påminnelse om alltings ursprung. Innan jag åkte hann jag med att bli intervjuad av Västerbottens-Kuriren, ett litet reportage och gratulation för mina 50 år. Hade jag något att berätta? Ja, det fyllde i alla fall nästan en hel sida och allt börjar i barndomen.

Semestern är slut och imorgon börjar arbetet. Det har varit fem härliga veckors ledighet med mycket sol. Tillbaka i rutinerna. Det känns så bra. Jag har njutit av varenda dag av min ledighet och fem veckor är en lång tid. På lördag blir det middag för släkten. Än är inte sommaren slut…

När vi bilade hem från Stockholm igår lyssnade vi på P1, en fantastisk kanal. Det kom en repris på en dokumentär som hette ”Jag ringer dig ibland..” En timme långt var programmet och när det slutade rann tårarna. Dokumentären var gjord av Amanda Glans och hon intervjuade sin mamma och sin mormor. Amandas mormor är judinna och hamnade i Auschwitz. Programmet går i repris nästa lördag och man kan även lyssna eller ladda ned programmet på SRs hemsida.

”Amanda sitter vid sin mormors köksbord. Mormor berättar, som hon alltid gör, om vad som hände henne under andra världskriget. Samtidigt ritar hon. Hennes händer darrar och blyertsstrecken på papperet blir svaga och ojämna. Vid samma köksbord har mormor också suttit med sin dotter, Amandas mamma. Då var hon yngre och starkare. Händerna darrade inte lika mycket och hon kunde rita bilder av schäferhundar och elektriska staket i förintelselägret Auschwitz. Detaljrika teckningar i kol, som hennes dotter satte upp på väggen i sitt tonårsrum”….”Nu riktar Amanda en mikrofon mot sin mormor och sin mamma. Det hon vill veta är inte bara vad mormodern upplevde under kriget – utan hur de upplevelserna har förts vidare och påverkat hela deras familj.”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=3280160