Mamma tur och retur…

Dagen har tillbringats med min mor:-) När vi kom idag hade hon gjort en stek i gryta, kokat potatis samt stekt lax. Jag blev glad eftersom det är ett tag sedan hon lagat mat. Hon ser piggare ut och verkar orka lite mera.

Det var fint väder, solen sken och ingen blåst och vi gick ut en liten promenad, halva gågatan och sedan tillbaka. Här är jag och mamma…

Annonser

Tillbaka…

Tillbaka efter helgbesök hos mamma. När jag satt på bussen hem till Umeå kände jag tårar i ögonvrån. Det var tur att jag nästan sov och blundade och hade fönsterplats. Man vet ju inte vad man ska ta sig till med människor som har tårar i ögonen. Ska man säga något, fråga hur det är med risken att man får en hulkande, medelålders kvinna runt halsen? Risken var i alla fall liten för tårarna gick snabbt att stryka bort. Det är bara det att det blir svårare för varje gång att säga ett käckt säga hej då. Hos mamma luktar det mamma. I alla saker svävar mammas hand. Hon lade fram sina händer och visade hur ådriga de har blivit och jag sträckte fram min och visade att även min hand har väl synliga ådror.

Mamma har kapitulerat och har nu en mikrovågsugn i sitt kök och får mat hemlevererad en gång per dag; platsförpackningar med kyckling eller fläsklägg och grönsaker. En oerhört fin service och något att vara tacksam över. Det är bara svårt att veta vilket vred som reglerar värmen och vilket som är tiden. Gråten finns inom mig. Stackars de människor som inte kan gråta, vad gör dom av sin sorg och ledsnad?

Vi har spelat trekantsspelet flera gånger. Spelet är handgjort och har tydligt markerade siffror i hörnen, men vi tänder upp alla lampor i köket för att vi ska kunna se bättre. Glasögonen hjälper inte längre. Gula fläcken.

Vi gick en promenad ute igår. Mamma har både ute- och innerullator och vädret var ljuvligt och ingen jacka eller kofta behövdes. Vi gick en runda bland hyreshusen och stannade tre gånger och vilade på parkbänkar och satt och njöt av luft och sensommarvärme.

Man blir aldrig för gammal för att längta hem…

Snart nytt år…

– Det är alltid så vemodigt när det är nyårsafton, sa hon.
Det har hon alltid sagt.
Vi satt vid köksbordet och pratade. Vi tittade på varandra och ibland vet man vad som sägs även i tystnaden.
– Jag har ett larm nu.
– Vad bra att du har ett larm.
Hon fingrade på larmet.
– Det går till tre ställen.

Innan vi åkte idag dammsög jag och torkade av golven.

Det är så vemodigt när ett nytt år kommer…

Den svenska folkskolan och mamma…

”1937 Riksdagen beslutar att göra folkskolan sjuårig. Reformen klar först 1949. I vissa kommuner blev folkskolan åtta- eller nioårig, i något fall tioårig” http://www.nordicacademicpress.com/o.o.i.s?id=43&vid=565

Jag har tillbringat ett par dagar hos min mamma. Hon gick sex (eller sju) år i skolan och efter avslutat skolgång (1939) fick man en gå en kurs på sex veckor som bestod i att under fyra veckor lära sig laga mat och två veckor praktiska göromål som att fylla i blanketter osv. När hon gick kursen fick hon skriva upp recept i en svart anteckningsbok med bläckpenna. Jag tog fram boken och läste högt recepten för mamma. Det var alltid en huvudrätt, rejäl husmanskost som potatis med fläsk- och löksås och sedan en efterrätt som aprikoskräm eller sagogrynssoppa. Dessutom fick man räkna ut vad de kostade för tretton personer och per portion. Jag vill minnas att den billigaste menyn kostade 20 öre/portion.

Det var en ganska bra grund för ett kommande liv, att lära sig laga mat. Nu har man ju hemkunskap (om det fortfarande heter så) i grundskolan, men hur många kan laga mat när man slutar nian idag?

I alla fall blev mamma piga i diverse hem. Bland annat for hon till Västerås en tid till en kusin till mormor. Hon var kocka (ja, så hette det) i arbetslag som kolade milor och för skogsarbetare. Hon lärde sig livets hårda skola och kanske är det därför hon aldrig klagar idag över någonting. Till slut hamnade hon som piga i granngården i min hemby. I gården bredvid bodde det en blyg, snygging till man (min far) och han spanade naturligtvis in den permanentade, arbetssamma, lite allvarliga tjej som tog sig an allt vad en kvinna skulle kunna. Tycke uppstod och vid 22 års ålder gifte sig min mor med min far. Han var 30 år och såg ut som en filmstjärna. Åtminstone när helgen kom. Aldrig att han skulle ha gått omkring i mysbyxor en lördag eftermiddag eller en söndag, då var det skjorta, slips och snygga byxor. Det här var arbetarelegans. En stil mitt i allt det stillösa slitet.

Det blev sju barn och vi har också fått känna av arbetet och allvaret, men också en kärna av sammanhang…