Min skönhetsopererade familj…

Fastnade framför dokumentären ”Min skönhetsopererade familj” ikväll, en film av Claudia Lisboa som åker hem till sin familj i Brasilien som älskar skönhetsoperationer. Brodern är plastikkirurg och opererar alla i hela släkten. Föräldrarna är drygt 70 år och de skiljde sig för elva år sedan och pappan lever nu tillsammans med en kvinna som är fyra år äldre än Claudia. Claudias mamma överlevde de första fyra åren efter separationen med lyckopiller och plastik. Hon berättar att fadern styrde hela familjen och när han skulle sova skulle alla andra sova, när han ville ha tyst – skulle alla vara tysta. Han var lynnig, hade ett hett temperament och slog barnen ibland. När Claudia var i 20-årsåldern fick hon en allvarlig depression. Hon är den enda i släkten som inte plastikopererat sig. Hon flyttade till Sverige istället.

Claudias pappa säger att kvinnor inte är snygga när de blir gamla. Hängbröst och rynkor. Ingen man tycker om gamla kvinnor, det bara är så. Sambon har silikonimplantat och en ansiktslyftning. Det visuella gör så mycket.

Claudias bror, plastikkirurgen, förklarar för Claudia hur vacker hon skulle kunna bli med en mindre och smalare näsa och ett litet lyft vid ögonbrynen. I hela dokumentären anar man Claudias tårar bakom det behärskade ansiktsuttrycket. När kommunikationen sviktar, när familjen inte godtar en naturlig skönhet, när ingenting riktigt är bra och man slåss om utrymmet och kritiken ligger så nära till hands.

Ett riktigt bra exempel på en dysfunktionell familj…

Annonser