Hade det varit i Sverige så…

Ja, vad hade hänt då?

Jag sitter i gaten på Aeroporto di Fiumicino och väntar på mitt flyg till Arlanda och Sverige. Ett litet sällskap svenskar sitter i stolarna bakom mig och en killekarl med blont lockigt hår och hästsvans berättar en historia om en besök i en affär. Han skrattar högt och säger: Hade det varit i Sverige hade man fått hjälp, då hade de kunnat. Han studsar iväg. Och jag tänker – vad vi är stora av oss. Vi tror att vi kan allt. Bättre än andra. Och jag fortsätter att tänka. I alla affärer och matställen jag besökte så hälsade man varandra med goddag: Buongiorno signora. Alltid god morgon, alltid god kväll. Alltid se varandra i ögonen.

I Rom bor det nästan 3 miljoner människor. I Sverige ca 9,5 miljoner människor. I Italien ca 60 miljoner innevånare. Men, i Sverige vet vi alltid bäst. Vi vet allt så bra att vi förstått att det rationella är det bästa av allt. Spara tid det är vi bra på. För att hinna allt annat man ska hinna med. Vi lever på något sätt ett liv utanför livet. Effektivt.

Det får mig också att tänka på vad det är att leva. Att verkligen leva. Orationellt och fritt. Skrämmande tanke för en svenska. Vara likadan, inte sticka ut. Passa in. Men jag tänker att gå ensam i Härnösand skrämmer mig mera än att strosa ensam i Rom. Jag kommer att vända åter. Se Italien igen. Jag längtar inte efter de svenska fjällen eller livet på landet. Nej, jag längtar efter någon som säger Buongiorno signora…

IMAG0739

Annonser

Jag är i Rom…

Jag är i Rom – da sola – för att lära mig lite mera italienska under två veckor. Innan jag åkte genomlevde jag en dag med ambivalenta känslor. Jag är fruktansvärt flygrädd, har aldrig åkt utomlands ensam, har inget lokalsinne – ja, ni förstår – det fanns tusen saker att tänka på. Kvällen innan resan hade jag inte packat, ingenting var klart och jag var helt inne på att ställa in resan. Hotellet var bokat och betalt, även resan och kursen, men allt kändes för mycket. Jag ställde i alla fall klockan tidigt på resdagen och bryggde kaffe och gick ut och satte mig och tittade ut över älven. När jag satt där föll allting på plats. Jag skyndade mig tillbaka till lägenheten, beställde taxi till flygplatsen, vattnade blommorna, tömde kylen och packade resväskan. Tre start och landningar utan den minsta nervositet och sedan snabbtåget till Rom från flygplatsen. När jag väl kom fram hade jag inte en fullständig karta över var hotellet var och jag irrade runt i drygt en timme, frågade säkert 15 personer om vägen och när jag slutligen hittade hotellet och fick mitt rum, ungefär kl 21.30 på kvällen kändes det som himmelriket:-)

Kursen är svår. Vad tror ni om rollspel på italienska:-) men jag gått ut och ätit, beställt maten på italienska och absorberar språket. Igår firade jag min födelsedag genom att gå till Fontana di Trevi och sedan till Panteon, där jag åt min födelsedagsmiddag. Hoppas allt är bra med er. Här kommer några bilder från Rom…
IMAG0694 IMAG0703 IMAG0709