Låt oss vara ärliga…

Vem kan övertyga vem egentligen? Allt känns så småaktigt ibland, som om vi fortfarande är små barn som lallar omkring och slåss om spaden och hinken i sandlådan.

– Det är min spade!
– Nej, det är MIN!
– Ge hit!
– Neeeej. Mammmaaaaaaaaaaa.

Som Zlatan som tycker att herrfotboll ÄR fotboll. Eller att man tycker att andra som har avvikande åsikter eller har en annan tro är typ dumma i huvudet.

– Det är min Gud!
– Nej, det är MIN!
– Förresten finns det ingen Gud alls!
– Jo, det gör det.

– Vi moderater tror på jobbskatteavdrag, att folk i allmänhet är lata (utom vi moderater förståss) och simulerar sjukdom. Fast dom är fullt friska.

– Vi folkpartister tror på en skola i världsklass. Hur den ska bli det – funderar vi fortfarande på. Huvudsaken att ordet LIBERALISM är inskrivet i läroplanen.

– Vi centerpartister vet överhuvudtaget inte längre vad vi tror på. Det finns ju inga bönder kvar i Sverige snart! Bondeförbundet. Hur i hela fridens dagar ska vi bli av med den gamla, unkna stämpeln. Koskit och dynga. Man kan ju köpa mjölken från Tyskland.

– Vi vänsterpartister är inte längre kommunister. Vi är gamla socialdemokrater fast i en annan skepnad. Vi är emot. Så länge det finns någon som är för. Men vi tror på den lilla människan. Den människa som är sjuk och moderaterna tror är frisk. Typ.

– Vi sverigedemokrater tror på svenskarna. Ja, alla de som är födda i Sverige och inte har något som helst koppling till andra länder eller kulturer. Vi gillar hemvävda folkdräkter och svenska flaggan. Vi inreder våra hem i gult och blått och klipper håret kort.

– Vi socialdemokrater tror fortfarande att vi kan få ett samhälle som andas solidaritet. Jämlikhet. Vart är skolan och omsorgen på väg? Varför tror inte hela Sverige på oss längre?

– Vi kristdemokrater får ge avkall på det vi tror på för att passa in. Vi vågar inte säga att vi är kristna, att vi tror på en annan och bättre värld.

Jag önskade att vi hade ett samhälle där alla människor fick och gav respekt. Oavsett vad. Jag önskade att kärleken fick sippra in i varje iskallt hjärta och smälta det. Jag önskade att det inte längre fanns någon jämförelse och att därför var alla människor fullt tillräckliga utan skönhetsoperationer och löshår. Jag önskade att alla människor var älskade och därför trygga. Kanske älskad av någon som är mycket större än vad vi är…

Gott slut och Gott Nytt År!

Annonser

Jag tänker mycket på min syster…

Hon som lämnade oss i försommarens skira grönska. Kanske är det en fin tid att somna in. Saknad kapslas in i allt praktiskt som jämt måste göras och ibland undrar jag vem jag lever för – var får mina saknader och känslor plats. Inte är jag unik, det är nog mänskligt att fundera. Alla sår av saknader – vad gör jag av dem? Stiger upp, åker till jobbet. skrattar och är den jag är. Allt bär jag inom mig. Livets villkor. Tro, hopp och kärlek. I kärlek finns alltid saknad. I hopp alltid rädsla. I tro alltid tvivel. Allt är dubbelt. Ingenting är självklart. Jag finns här och nu. Här och nu.

IMG_0142

Jag vill känna tro…

Inte hopplöshet, inte ledsenhet. Jag vill känna tro, på framtiden, på nuet, på livet – efter detta. Att mötas igen. Höra rösten som säger: Men, vad trött du ser ut. Kom, får du se – jag köpte nya kläder i lördags. Vad tycker du? För jag tyckte då att färgerna passade bra ihop. Om du vill kan du få den här blusen. Prova den. Jag har bara haft den en gång. Du får den…