Boken som är en samling myter och sagor om vildkvinnans arketyp av Clarissa Pinkola Estés (jungiansk analytiker, poet och sagoberättare) har hjälpt mig flera gånger. När jag förtvivlat och känt hopplösheten äta upp mig finns mod, hopp och liv att hämta i den boken.
Fritt citerat:Utan vildkvinnan (egentligen ett naturligt tillstånd med inneboende integritet och sunda gränser) kan kvinnor inte uppfatta själens röst eller sin naturliga inre rytm. Utan henne är kvinnors inre ögon tillslutna av en skugglik hand, och stora delar av deras dagar förflyter i en halvt förlamande leda eller i dagdrömmeri. Utan henne glömmer de varför de finns till, de håller ut när de hellre borde hålla emot. Utan henne tar de för mycket eller för lite eller ingenting alls. Utan henne tiger de fastän de brinner.
Att närma sig den instinktiva naturen är att inmuta sitt revir, hitta sin flock, finnas i sin kropp med trygghet och stolthet oavsett vilka företräden och skavanker den har, att tala och handla i eget namn, vara medveten, alert, utnyttja sin inneboende kvinnliga intuition och lyhördhet, komma in i sina cykler, finna ut var man hör hemma, utvecklas med värdighet, hålla kvar så mycket som möjligt av medvetandet.
En kultbok från 1992 – kan rekommenderas..
Brittas Betraktelser 