Jag önskar jag hade kunnat ta livet med en klackspark
och inte varit så allvarlig och grubblande.
Jag önskar att jag inte hade velat förstå varför och varför och varför –
för vad spelar det egentligen för roll?
Jag önskar att jag bjudit mera på mig själv,
skrattat, dansat och inte varit så rädd för allt.
Jag önskar att jag inte varit så rädd för mina känslor
och allt vad de fyllt mig med.
Jag önskar jag hade berättat för alla jag mött
hur mycket de betytt och betyder för mig.
Jag önskar att jag hade klivit ut i livet,
snurrat runt och skrattat så att jag kiknat.
Jag önskar att jag kommer att bli klokare.
Jag önskar att jag idag tänker om –
vänder på klacken och blir den människa jag vill vara – egentligen.
Jag önskar att jag kommer att kunna se – dig och dig och dig…
Brittas Betraktelser 
det var fint skrivet ♥// K
Tack Kerstin♥
Håller med Kerstin om att det var fint skrivet 🙂 Kom att tänka på att jag oxå tycker det är trist att jag gått genom livet och varit rädd för en massa saker som inte alls är farliga. Tänk vad man har missat… Ha en fortsatt fin kväll!Kram
Tack! Ja, jag ska sluta vara rädd nu…Kram:-)
Bra inlägg! Hoppas Dina önskningar faller in… och det gör dom säkert.
Tack för det:-) Det kanske aldrig är för sent (att ge upp, skulle Ronny Eriksson ha lagt till:-)Ha det gott Gunnar!
Nej, det är aldrig försent att bli och vara den man vill och är. Att sträva efter att se framåt och inte blicka alltför mycket tillbaka på det som INTE varit. Inte för att man skall glömma det, men jag tänker som så att tankar på framtiden skapar framtiden på något konstigt sätt.Klokt och vackert skrivet. Kram
Du har nog rätt i det, utvecklig och förändring kräver att man tänker framåt och inte fastnar i det som varit. Jag hörde något bra på TV för ett tag sedan, om att inte låta backspegeln bli större än framrutan…tror det var Sven-Bertil Taube i Skavlan. Värt att tänka på…Det är bara att ta nya tag. Kram du! Ha en fin dag…